Roxana <3 Ida, 7 år !

Hejj ! :D
 Jag vette fan , om jag orkar att ta med det här längre. det känns inte som om jag går vidare någon gång. Det känns som det stannar vid en och samma punkt hela tiden. Blir så jävla trött på det här , när jag inte kan gå vidare ens. Alla bara gnäller på att jag ska kämpa för den jag är och gå vidare med mitt liv. Men , alla förstår inte hur svårt det är att gå vidare med något som hänt. Varför , kan inte bara någon förstå mig , vad jag menar med detta ?
Det finns en person , som jag kommr att hålla förevigt. Dem två heter Mamma och Roxana. Dem är dem bästa jag vet , som förstår mig verkligen , vad jag menar det jag säger och skriver. Förstå hur mycket ni betyder för mig. Det är svårt att beskriva det för er. Jag älskar er så in i norden.
Alla bara gnäller på saker , jag tar. Jag får aldrig ta nästan ingenting , utan att nån står gnäller på mig. Varför det för ?
Får jag inte ta ,mat eller saker jag vill ha. Tydligen inte. Eller ska jag var någon luffare och svälta ihjäl mig eller ?
Eller vad tycker ni ?
Jag borde ta det jag vill ha , och äta mat när jag är väl hungrig !
Men , jag får väl kämpa mig fram , för gå vidare med mitt liv. Det kommer inte alls vara lätt , kan jag säga er !
Det var nog allt för idag tror jag !
Älskar dig mamma !
Älskar dig Roxana!
Det var allt för idag tror jag. Ni får ha en bra kväll nu ! ;D
// Ida